Kringelgumman

Tänk vad saker och ting kan förändras beroende på var man bor. Jag har väl aldrig känt mej som en norrlänning förut. Men i vissa situationer så känner jag lappgubben komma smygande i mig. Har flyttat 55 mil söderut och genast är snö något exotiskt.... hm, kanske fel ord i det här sammanhanget. Ska väl snarare skriva mycket ovanligt. Det räcker med att det kommer singlande några snöflingor så är hastigheten på E22:an nere i femtio, och jag menar att ALLA kör sakta. Det är som en liten ringlande karavan som tar sig framåt. Första gången jag hamnade i den karavanen så var jag helt övertygad om att det hänt en olycka längre fram. Men inte då..... när jag kom till jobbet fick jag höra att det var snökaos. Lappgubben i mig sa tyst för sig själv... åh nej, det är lite snö bara.

Fast visst är det annorlunda med vintern här och jag ska inte göra narr av skåningarna. Det blir ganska så fort snödrev när vinden friskar i, och det är läskigt när den snöfria vägen helt utan förvarning är täckt av ett tjockt vitt täcke. Å tänk vad den här vintern har skapat samtalsämnen. Överallt pratas det snöröjning sandning och kyla. Själv tycker jag att det är en kanonmysig vinter. De sju kubiken med ved som vi köpte i höstas och som jag tyckte var åt helsike för mycket har sakta men säkert krymt. Som den pyroman som jag är så är det såå nice att elda en skön brasa på kvällarna.