Skilda världar.
I mitt jobb stöter jag dagligen på exempel på hur olika vi och dom är. Med vi och dom menar jag vi svenska lärare och våra nyanlända invandrade elever. Jag som hela mitt liv har levt tryggt och harmoniskt ser så mycket som självklart. Att bo bra och ha ett jobb som jag trivs med. Mina nära och kära mår i det stora bra och alla känner vi oss trygga. Därför så blir inte alltid resultatet av uppgifterna jag ger mina elever som jag trott innan.
Ett exempel på det är nu när vi jobbar med temat Yrken. Vi övar vad olika yrken heter på svenska och termer kring dessa. Härom dagen gav jag eleverna i hemläxa att skriva en berättelse med titeln Mitt drömyrke. Dom fick fantisera hur mycket som helst. Jag sa innan att dom inte behövde tänka på språkbrister eller uteblivna kunskaper, utan bara fantisera om ett drömyrke.
Om jag själv skrivit denna läxa hade jag kanske skrivit austronat eller filmskådis i Hollywood, vad vet jag.
Hur som helst, när jag läste resultaten slogs jag av det jag inledde inlägget med. Mina elever hade skrivit servitris, barnskötare, pizzabagare, bilmekaniker, försäljare i klädbutik osv. I min värld är det yrkesval som inte är speciellt svårt att kunna uppnå. Eleverna ser det som ett drömmål att lyckas så bra att överhuvud taget komma ut i arbetslivet.
Samma sak var när de i ett skriftligt test fick uppgiften att skriva på temat Grattis du har vunnit en miljon. Nästan alla skrev att de skulle ge pengar till familjen och till fattiga i hemlandet. Ingen skrev att de skulle sätta sprätt på pengarna på resor och nya kläder och nöjen.
När jag började att jobba på SFI kunde jag inte drömma om att få lära mig så mycket om hur oerhört bra vi har det. Vi har ingen familj som lever kvar i krig, vi har inga barn eller andra släktingar som mördats eller försvunnit. Vi har inte huvudet fullt av minnen som är mer hemska än man kan ana. Vi lever inte i en ständig ovisshet om att få stanna eller vara tvungna att åka tillbaka till mardrömmen.
Alla vi svenskar som har huvudet fulla med fördomar, borde tillbringa en tid med dessa människor. Jag garanterar att mycket skulle se annorlunda ut då.
Ett exempel på det är nu när vi jobbar med temat Yrken. Vi övar vad olika yrken heter på svenska och termer kring dessa. Härom dagen gav jag eleverna i hemläxa att skriva en berättelse med titeln Mitt drömyrke. Dom fick fantisera hur mycket som helst. Jag sa innan att dom inte behövde tänka på språkbrister eller uteblivna kunskaper, utan bara fantisera om ett drömyrke.
Om jag själv skrivit denna läxa hade jag kanske skrivit austronat eller filmskådis i Hollywood, vad vet jag.
Hur som helst, när jag läste resultaten slogs jag av det jag inledde inlägget med. Mina elever hade skrivit servitris, barnskötare, pizzabagare, bilmekaniker, försäljare i klädbutik osv. I min värld är det yrkesval som inte är speciellt svårt att kunna uppnå. Eleverna ser det som ett drömmål att lyckas så bra att överhuvud taget komma ut i arbetslivet.
Samma sak var när de i ett skriftligt test fick uppgiften att skriva på temat Grattis du har vunnit en miljon. Nästan alla skrev att de skulle ge pengar till familjen och till fattiga i hemlandet. Ingen skrev att de skulle sätta sprätt på pengarna på resor och nya kläder och nöjen.
När jag började att jobba på SFI kunde jag inte drömma om att få lära mig så mycket om hur oerhört bra vi har det. Vi har ingen familj som lever kvar i krig, vi har inga barn eller andra släktingar som mördats eller försvunnit. Vi har inte huvudet fullt av minnen som är mer hemska än man kan ana. Vi lever inte i en ständig ovisshet om att få stanna eller vara tvungna att åka tillbaka till mardrömmen.
Alla vi svenskar som har huvudet fulla med fördomar, borde tillbringa en tid med dessa människor. Jag garanterar att mycket skulle se annorlunda ut då.
Kommentarer
Trackback
