Vårkänslor
Vad är det som händer... Tänk att så fort temperaturen går över fem grader och solen tittar fram så händer det något. Det är samma visa varje vår. Idag när jag slängde de lurviga över sängkanten såg jag en strimma ljus under gardinkanten. Fick en härlig känsla i kroppen. När jag sen gick ut till bilen så andades jag in djupt och innan hag hann stoppa känslan så kom den. Årets första "jag känner livet i mig"-känsla invaderade kroppen. Ni vet, den känslan som gör att man höjer blicken på stan, från att ha tittat ner på alla mötande snöiga skor till att helt plötsligt se ansikten. Man möter ögon, blickar...Några höjer ögonbrynen och undrar vad det är för galning som går omkring med ett skevt fånigt leende. De kan ju inte veta att det bara är en effekt av det nyinträdda vårruset. Även ett lugn inträder. Jag väntar med ett leende på läpparna när kassörskan på ICA är social och småpratar med alla kunder när man står som nummer tio i kön.
Jag känner livet ... innebär också att "jag vill förändra världen". Ja, känslan är så. Förändringen brukar sträcka sig till lite nyinköp. Nya gardiner, nya kläder och en och annan "bra att ha sak". Förändringens tid är också att shoppa loss på fröer, drivbänkar, planteringsjord och skissa på uteplatser. Sen är det ju den här ivriga känslan som vill att våren ska komma foooort.... Hjälpte den på traven, skottade bort snö i rabatterna så att vårblommorna ska komma snabbare.
Men häftigast med den här våren är att jag inte behöver vara utan kärleksruset. För det är nog ingen som säger emot mej när jag säger att vår och kärlek är en total kombination. Så alla ni människor i vårt avlånga land. Gå ut, andas i och känn efter... kanske infinner sig "jag känner livet känslan" hos dig oxå.
