Kringelgumman

Fredag och lördag var jag och min sambo på vift i Kalmar. Vi var på ett event med Riksteatern. Fredagkvällen tillbringade vi på Byteatern. Vi fick en inblick i hur det fungerar bakom kulisserna runt en teaterföreställning. Hur sminkar man, hur får man nyuppsydda kläder att se gamla ut osv... Jätteintressant. Teaterföreställningen vi fick se hette Vårda mig ömt. Innan föreställningen fick vi veta att den handlade om sjukvården. Jag måste erkänna att jag var mycket skeptisk innan och hade nog inga större förväntningar. Jag fíck ta tillbaka allt efteråt. Det var verkligen en jättebra pjäs, både rolig och sorglig.
På lördagen fick vi höra på en jätteintressant föreläsning om hur man ser positivt på och i en organisation. Vi fick sen sitta i grupper och prata om olika roller i en organisation (i vårt fall teaterföreningar). Allt som sas och skrevs ner var tvunget att vara positivt. Det fick inte finnas med några Det går inte... eller det har vi gjort förut och det fungerar inte. Tänk vad mycket lättare det är att beskriva en styrelse eller ens egna roll i en förening om man får använda lite negativa saker. Vi har inte lyckats så bra .... Det har inte varit så lätt....Vi har inte fått tillräckligt med bidrag från kommunen...Så lätt det är att hitta negativa saker och svårigheter... Alla hade vi gemensamt att publiksiffrorna har sjunkit. Det är ju inte så lätt att analysera negativa trender med positiva diskussioner. Hm, märker att det är svårt att förklara vad jag menar. Hur som helst så var det en jättebra övning och lärorik. En kul helg med andra ord.

Input är dagens ord. Har haft studiedag idag och varit i Hässleholm. Där samlades SFI-skolor från nordostliga Skåne. För den som inte vet vad ordet input står för så är det precis det man kallar det som trycks in i en SFI-elev när det gäller språkinlärning. Sen finns det output. Det är det som kommer ur samma elev när den öppnar munnen. (vilken jävla förklaring), Hur som helst så var det en trevlig dag. Mycket av det som föreläsaren berättade om fanns nånstans bak i muskelminnet sen högskolan och som fick en helt ny betydelse nu när jag har praktiserat det i verkligheten.

Det som alltid är himla kul när man är iväg på studiedagar är att träffa andra SFI-lärare och utbyta och jämföra erfarenheter. Tyvärr så brukar det vara den punkten som ligger sist på dagen och oftast ganska kort tid. Det är synd tycker jag, det är ju dom samtalen man lär sig mest på. Det är kul att utbyta tips och ideer och det känns bra att få bekräftat att det man själv gör är bra. När jag började att jobba som SFI-lärare kände jag mej så osäker. Frågade om mycket och förlitade mej på att det som mina äldre och mer erfarna kollegor sade var rätt. Idag kan jag dock se att det jag lärde mej på högskolan är bra och att det jag gör stämmer med det man ska göra. Det känns ju alltid skönt att förlita sig på sig själv. Det gör att man känner sig kompetent. Det är sånt jag måste komma ihåg när jag gör något nytt. Jag blir alltid så himla nervös och osäker när det är nåt nytt på gång. Sen ganska så snart så känner jag att det inte var så farligt och att jag faktiskt kan det jag gör.

I fredags fick jag frågan från min chef om jag vill ha Historia A på komvux nästa läsår. Jag är ju behörig historialärare så det borde väl inte vara några problem. Jag sa ok, men vet att jag kommer att dö av nervosiet innan jag är igång med det. Känner mig lite ringrostig så jag får väl plugga på lite i sommar:)

Det var allt för den här gången....Tjingeling

Vad är det som händer... Tänk att så fort temperaturen går över fem grader och solen tittar fram så händer det något. Det är samma visa varje vår. Idag när jag slängde de lurviga över sängkanten såg jag en strimma ljus under gardinkanten. Fick en härlig känsla i kroppen. När jag sen gick ut till bilen så andades jag in djupt och innan hag hann stoppa känslan så kom den. Årets första "jag känner livet i mig"-känsla invaderade kroppen. Ni vet, den känslan som gör att man höjer blicken på stan, från att ha tittat ner på alla mötande snöiga skor till att helt plötsligt se ansikten. Man möter ögon, blickar...Några höjer ögonbrynen och undrar vad det är för galning som går omkring med ett skevt fånigt leende. De kan ju inte veta att det bara är en effekt av det nyinträdda vårruset. Även ett lugn inträder. Jag väntar med ett leende på läpparna när kassörskan på ICA är social och småpratar med alla kunder när man står som nummer tio i kön.

Jag känner livet ... innebär också att "jag vill förändra världen". Ja, känslan är så. Förändringen brukar sträcka sig till lite nyinköp. Nya gardiner, nya kläder och en och annan "bra att ha sak".  Förändringens tid är också att shoppa loss på fröer, drivbänkar, planteringsjord och skissa på uteplatser. Sen är det ju den här ivriga känslan som vill att våren ska komma foooort.... Hjälpte den på traven, skottade bort snö i rabatterna så att vårblommorna ska komma snabbare.

Men häftigast med den här våren är att jag inte behöver vara utan kärleksruset. För det är nog ingen som säger emot mej när jag säger att vår och kärlek är en total kombination. Så alla ni människor i vårt avlånga land. Gå ut, andas i och känn efter... kanske infinner sig "jag känner livet känslan" hos dig oxå.